Tills jag ska börja ha sovmorgon. Idag är det exakt fem månader sen jag blev hemskickad från skolan. Fem månader sen jag fick matschema och hela min värld rasade samman. Nu förstår jag att det aldrig skulle ha gått annars, då hade jag varit död nu. Inget skämt.

Jag känner att jag har åstadkommit så mycket de senaste månaderna då jag verkligen har kämpat som ett djur mot denna vidriga sjukdom. Jag tror att jag är en av de som har gått från botten till toppen på kortast tid, för det är inte långt kvar nu. Jag kan känna riktig glädje igen har jag inte gjort på väldigt länge. Visst livet är långt ifrån perfekt, men samtidigt kan man inte hå och söka fel i allt och alla. Fel hittar man alltid, så det är lika bra att njuta av det som är bra och inte gräva ner sig i det som är jobbigt.

Jag är väldigt stolt över mig själv och jag är verkligen värd ett sommarlov.

Jag är värd att må bra.