Förhoppningsvis så besvarar detta några av era frågor:

I somras kände jag att jag ville få bättre kondition för att orka vara med och springa tex i skolan osv. och därför började jag springa i skogen. Det kanske inte låter så ambitiöst, men för att vara jag så var det stort. Det gick lättare och lättare att springa och jag kände mig riktigt stolt, för att jag aldrig har varit nån som har rört på sig i onödan. Sen i augusti kom jag på att jag skulle försöka hålla mig från läsk i en månad, någonting som jag just då trodde var omöjligt, för att jag drack säkert flera liter i veckan. Men även det klarade jag av. Jag kände mig så stolt och så pigg och full av energi och valde att fortsätta för att se hur länge jag skulle klara mig. Jag drog även ner på godiset och allt annat sött. Det hela resulterade i att jag nästan aldrig var sugen på nånting och åt därför alldeles för lite och tränade för mycket. Något som jag själv inte tänkte på. Till slut så tränade jag Zumba 4ggr/vecka + att jag sprang på löpband 2ggr/vecka förutom gympan på skolan och dansen.

Min tanke var inte att jag skulle gå ner i vikt, inte alls. Jag ville bli mer hälsosam än jag var tidigare. En god tanke till en början, men det blev för mycket av det hela.

Mamma kontaktade skolan och då blev det träningsförbud, vägning en gång i veckan och olika samtal. Jag är hemma från skolan för att jag har en ätstörning. Jag har nu ett matprogram och gör inte mycket annat än att just äta och vila. Vikten har inte vänt än, men jag kämpar på och tar ett mål i taget.

Nej, jag kräks inte och skulle aldrig göra det heller. Hörde också att någon tydligen sett mig springa runt matsalen på skolan för att förbränna det jag har ätit också?! Haha, har aldrig hört nåt så löjligt. Jag sprang alltid från matsalen för att jag frös som en gris och inget annat.

Mycket kan misstolkas, men jag hoppas att ni tror mig och att ni inte ser mig på nåt annat sätt än ni tidigare gjort.

Jag är medveten om att jag är sjuk. När jag ser mig i spegeln nu, så känner jag inte igen mig själv och jag undrar vem den skelettetliknande figuren i min pyjamas är.

Så nu var det sagt.